När jag är i Göteborg
min frihet bländar mig 
din kropp bländar mig
ditt språk bländar mig 
häpnaden gör mig häpen 
som om jag var inte en människa 
för varje gång folket ser mig gående ur dina ögonfransar 
trodde de att jag var en profet

Du i Göteborg
är en kärleksekorre som äter socker 
och pistagenötter ur mina händer
du klättrar över min skjorta,
ovanför mina ben,över mina vener 
och du gömmer dig i mitt bröst
samlar aprikoser ,timjan och mynta 
och det fuktiga gräset

Du i Göteberg .. ekorre av min ålder 
du är en civilicerad ekorre som lämnar i min kropp 
prosa ,poesi , fåglar 
vete och blåbär 
som lämnar inuti mig
hälften av månen

Du är i Göteborg ett blondverk 
som bygger ett hem i min famn 
efter att den var omgiven av kvinnors snö

du är min kärleksekorre
som hoppar från horisonten till himlen
från en gren till en annan gren
från floden till bergen 
lämnar på min dörr 
en korg med kastanjer

Åh ..du som Gud skickade dig till mig från det okända 
Jag har ingen invändning .. 
Så knapra i kuddarna, om du vill 
Knapra ett korn av nötter .. 
Låt mig vara guldfärgade örhängen av dina saker

Lek med tider och nerver!
Ändra på min prosa och poesi 
mina rötter och ätter 
Dyk som en dolk i mina lugnor !
Gå under min tröja !
Gå under artärer av mina händer

Smält i mitt språk
knåda köttet och nerver .. 
Tvätta mig med dina vattenfall
men snälla..
Befria mig 
ifrån den smärta som lever i mig 
ifrån sanden som begraver mig
ifrån den tagg som täcker mina läppar 

Lär mig
Hur kan man lukta på kvinnor i sin tanke
lär mig hur jag ska utmana 
rörlesen av historien, och förflyttning av jordens gravitation

Du är ett snäckskal 
som är lagrad i butejer av tiden

Du är det Göteborska språket
som bär mig med våg av bläck till slutet av unviersum
du är ett härlig språk som ger mig känslan av att jag lever
Du kvinnan av Göteborg som skriver med dina pulsar

Skriv vad du vill
Skriv ovanför vattnet..och under vattnet 
skriv på mina fingrar
på mitt hjärta
doppa din penna i mitt blod
tills alla oceaner och alla hav blir färgade av ditt bläck

Du är mitt poem som är inskriven med bläcket av kvinnlighet
jag är din sparv
du är min ö
min kyrka 
som ringer med klockor av min affektion

Knacka på min dörr
när du vill
och häng dina sorger på mina fransar

Du 
kvinnan som tog mig till avdunstringen och upplösning

älskar dig

Du 
kvinnan som antänder vithet av snö 
minnet av parfym
och gnistor av mitt minne

älskar dig

Du
kvinnan som är inristad i minnet av rosorna

jag kommer till dig
bärande i mina ögon alla brustna hjärtans tårar
så låt mig
regna i din famn inatt

Helgasjön/ 2008-01-26