dina ögon när vi först möttes såg igenom mig
jag var bara ett trasigt glas när din blick höll ihop mig



mina darrande knän vittnade om mina brister


vi var eld, ett misstag som glödde en tid

men jag tror det bara är aska kvar


"det är en bra jord att så i ändå"


ett litet frö kan väl någon gång bli ett stort träd


jag ville hitta fröet i dig, bli trädet med bara dig

slingra oss runt varandra som ett evigt trassel

du förklarade ditt trassel som bara låg i en stökig hög

jag tänkte reda ut dig fastän du försökte hindra mig





ångesten växer istället för vårat träd när jag inser att ditt frö, din kärna, blåst bort med vinden, blivit plockad av fåglar


nu försöker du bygga dig något starkare, ogenomträngligare

tappat bort dina trädfröer och ersatt dessa med... grus








(jag vill fortfarande ha dig)



sten är starkare än träd än glas

jag är fortfarande skör och darrar till av din blick men


det finns inte något för mig att reda ut längre

du har gömt undan det och hur mycket jag än letar så hittar jag inte





dig



jag lovade att inte ge upp om dig och ditt fort som egentligen skulle bli ett träd



jag måste inse slutet




jag förlorar mig i mitt kaos av krossat glas

kyss mitt hjärta adjö och du pressar in det sakta i mitt bröst igen






vår låga har nog falnat

allt var ett skämt ändå

min illusion har rasat