när vi förstår varandra kanske vår vandrande kaotiska kosmiska klocka
kan sluta slå


för vi är inte gjorda tillsammans, vi är inte gjorda alls.
inte som små pusselbitar i en oändlig rymd, inte som två molekyler som dras samman och pressas ihop, ligger där bredvid och snurrar som en evig liggande åtta --




men vad skulle jag göra utan dig,




sebastian?





såna som du växer ju inte på grenar