Jag är visst precis helt alldelses lagom. Det tycker min partner i varje fall.
Lagom kuperad och tillgänglig. Han ser inte tårarna på kinderna men den andra fukten är lagom.
Maten smakar så där lagom bra och vi har lagom ekonomi att döma av intresset för extrainkomster.
jag städar och diskar precis lagom mycket. Vilket betyder att min partner gör sina fem procent av hushållsarbetet utan att knota.

Precis som den duvan eller vad han heter sjunger så är våra fyra sekunder den exakt utmätta tiden mellan två halvlekar om man både ska klämma in ett toalett besök, två cigg på altnanen och ge kärlek och värme mot diskbänken medan jag häller upp den beställda ölen, i favoritglaset med Djurgårdens´s emblem.

Nu går vi Karo, grannen har tänt lampan, kaffet är klart.

Om jag skäms? Nej det är lagom åt min partner.

Eller hur?