du vet min vän jag har tappat bort inspirationen
och den jag en gång var
jag har
tappat bort allt och han som bara är fem år
sa att man alltid skulle vara
liten och hans overall luktar skog
och jag vet att han har rätt
men jag sitter inne och inte ens musiken får mig att leva igen
för jag lär mig inte längre jag har
förlorat all förmåga och inte ens gitarren lär mig något ingenting om kärlek ingenting om fingerfärdighet ÄR jag klar nu?

eller när börjar mitt liv igen som om jag vore
två år och gömde mig bland
maskrosorna och
du vet när man tittar på kort
som gungställningen vi i röda hängselbyxor och med
leenden skrivna över himlen
till och med lukten
kommer jag ihåg
men jag förlorade allt det och nu
känner jag mig bara levande
när jag lyssnar på låtar som får mig att gråta eller nirvana i lurarna
och världen försvinner och jag lirar luftgitarr och är kurt cobain på trottoaren men inte fan hjälper det

För rivmärken på mina lår
och blåmärken och blodsspår får mig
att se förstörd ut
men det är ingenting
mot hålet i mitt huvud som jag fyllt
med en enda tanke under ett helt år
Jag kommer komma
ihåg mig själv om två år och
jag önskar att jag visste
vad jag kommer tänka då
Well men allt jag behöver nu är
gräsmattsrocknroll och pilotbrillor
så blir väl allt bra igen
jag tror till och med att jag behöver klippor och jimmy igen och weezer som gav mig allt jag behövde för att inte känna mig som jag kände mig just då

Och någon sa att jag kommer
bli alkoholist nu om
jag gör som jag gör och jag tror
dom har rätt för det är bara
då jag hittar mig själv förutom då när jag blir slagen med omedvetna knytnävar genom telefonen av någon som inte känner min sinnesjävlafångvaktare



My friend my friend take me back to the end again