I: Ankomsten

Väninnan och jag trippade glatt nedför de breda spiraltrapporna på Stora Hotellet. Det var mycket att bära. Jag hade fullt sjå med att hålla den lilla vita kaninen kvar i skolådan. Väninnan kunde inte hjälpa mig för hon hade redan fullt upp med katten. Jag fick stanna på en trappavsats och lasta av mig några kursböcker och broschyrer på ett bord. Det var ingen fara, kursen skulle ju inte börja än på ett tag, tänkte jag.

Vi hade varit uppe på kontoret på övre våningen, fått nyckel till vår svit på andra våningen och skulle lämna av prylarna där. Men först stannade vi till för ett besök i baren. I kontraktet på sviten ingick en välkomstöl. Jag lämnade in kupongen och hisnade över den förtryckta summan: 75 kronor! Baren var liten, ljus och trevlig. Den svarte mannen bakom disken kände igen mig från förra besöket. Han hade varit väldigt nöjd med orkestern som jag hade ordnat, särskilt med gitarristen som skapat en sådan härlig stämning i baren. Vi fick ett mycket trevligt bemötande. Bartendern erbjöd oss till och med att sätta den medhavda julgranen i blöt i apelsinolja.

II: Agenterna och VIP-rummet

Eftersom jag hade kommit till hotellet i så god tid innan kursstart hann jag bekanta mig en smula med de övriga gästerna. En kväll hängde jag i baren med de nyanlända agenterna. Det var tuffa grabbar, men de uppförde sig som gentlemän. Jag hörde att de mumlade med bartendern om något och förstod efterhand att de blivit lovade tillträde till VIP-rummen på översta våningen. Jag kunde också hänga med på ett hörn om jag ville. VIP-rummen var egentligen reserverade för agenter och muslimer, men receptionen kunde tänka sig att göra ett undantag eftersom jag tillhörde gänget.

Jag tackade ja. Rummet var rektangulärt och halvskumt med exklusiva rökfärgade glasväggar. Vid fönstret stod ett trevligt rött skrivbord. Agenterna bodde vägg i vägg. Om kvällarna turades de om att komma och sitta på min sängkant och hålla om mig tills jag somnade.

Många nätter var vi ute på spännande biljakter på stadens gator. En natt hade det regnat häftigt och gatorna var översvämmade. Då fick vi fara i kanot i stället. Jag förde staken och utvecklade efterhand en skicklighet i att parera för trottoarhörnen. Agenterna berömde mig generöst.

De muslimska kvinnorna som skulle bo i VIP-rummen på östra sidan anlände i flock. De tjattrade glatt och ockuperade hyllorna på hela våningen med sina raffinerade svarta skor. Jag fick flytta på mina saker, men det gjorde inte så mycket.

Värre var det att bemöta svartsjukan från kurskamraterna som blev inhysta i sovsalar på nedre botten. De var förstås avundsjuka på VIP-rummet. Jag hjälpte dem att bära in bagaget och försökte påpeka att de hade ju närmare till badstranden, de behövde ju inte åka hiss. De såg sura ut ändå.

III: Kursstarten

Nästa morgon upptäckte jag att klockan just passerat halv nio, och störtade iväg nerför trapporna för att inte komma alltför sent till kursen. Jag hade missat introduktionsmötet igår och ville inte verka märkvärdig i onödan, fast jag egentligen var överkvalificerad . Framför mig skymtade jag en klasskamrats ryggtavla. Hon passerade expeditionen och hämtade ut kaffekuponger. Sedan sneddade hon genom gympasalen i en faslig fart och jag tappade bort henne.

När jag hittade rätt sal satt flickorna på rad i den murriga soffan och diskuterade en tidningsartikel som de hade fått igår. En av dem läste, de andra diskuterade. Pojkarna satt på golvet och tittade på. Hon som läste somnade efter en stund av utmattning på golvet. Jag passade på att norpa tidningen. Det var Expressens söndagsbilaga. Hela mittuppslaget var fyllt av understrykningar, arga kryss och anteckningar. Klassen hade uppenbart inte delat skribentens åsikter.

Eftersom jag inte hade några pengar med mig stannade jag och röjde upp när klasskamraterna tog fikarast. Jag plockade kaffemuggar och spelkulor ur soffan och diskade. Spelkulorna lade jag i en turkos tvålask och diskstället som var i skär plast ställde jag i fönsterkarmen. Nu kom jag äntligen åt att sticka bordslampan med den 80-talsmönstrade skärmen i lampfoten. Jag hade suttit och tittat på den hela lektionen. Jag stack ner stången i en geléartad massa i lampfotens mitt. Massan stelnade omedelbart. Klasskamraten som kommit åter från rasten såg över axeln på mig och nickade gillande.