Våra dagar växer och frodas efter frånvaro
och börjar sina skönheter i minnesplagg
min förälskelse för dig är en pärla 
som var en sandkorn innan den 
vävdes runt om ditt månliga ljus

innan din kärlek
var mitt alfabet en droppe av vatten i en glömd havssnäcka
vid bottnet av havet

Åhh hjärtat..
glömskan är en stor otrohet 

det finns stunder då jag sparkar jordklotet 
med min fot som en fotboll
utan att jag nonchalerar

därefter avsynar jag den rullande på mörkrets stege 
in i apatins mål
och jag spelar en målvakt medan jag gäspar

jag hatar dig alltid för jag älskar dig 
för i varje stor förälskelse finns ett enormt hat

för jag älskade dig precis som du är
för alla stjärnor och hål i dig
för jag kommer att vara dig
när du injagar dina ändringar 
på mina geologiska andliga jord
och skriver in mig i former
av dina humör


du har planterat dina andetag i mitt nervsystem 
och satt en mätare på pulsen av mitt hjärta
för att räkna mina röster,mina slag,
lampor av min själ 
och mina souvenirer

med dig var jag som en svala 
som ville veta hur man använder kompassen
en som drömmer hur man färgar soundet
inuti havssnäcka
en kompositör som komponerar en symfoni för de ostyriga vågor
kärleken hos mig är synonymen för vingar

ingenting förvånar mer mig
allt för mig blir vanligt
även om en fjäril sticker mig som en Skorpion

jag är förälskad
men jag älskade ditt alfabet mer än dig..
för skrivandet är musikbandet och räddningsbåten

din förälskelse är bläckfiskens hav 
och en fisk av hajar 
skrivandet är paraplyet

din förälskelse är överraskande stormar 
som kommer så snabbt
skrivandet är den sista regnbågen i min ficka

din förälskelse är den stenlade skyn 
som är gjort av asfalten
men du är skicklig på skrivandet
bakom de röda zoner
och taggtråden som är förbjudet att överstiga

vet du
det finns alltid en differens 
mellan
skrivandet med vattnet av guld
och 
skrivandet med vattnet av själen

jag fruktar ingenting mer
för när jag föll i denna planeten
upptäckte jag att mina rätter överstiger inte mer än maten,
drickat,döden och immigration 
Så jag avgjorde saken och tillfogade till de
min rätt för flygning

jag skriver
skriver
och i slutet av natten förvandlas den vita pappret till en vidd, 
ett fält av snö
där jag sitter och blöder
ensam i mitten av pappret
tills jag gnider på den magiska pennan
för att skrivandets demon kommer från kammaren
för att vaka med mig

jag fruktar inte döden..
för jag har provat den och blev inte störd av den
ser du inte att jag är fången inuti min kropop
jag fruktar inte döden
endast döden kan befria mig

Så jag anbefaller dig älskling
När jag dör
skriv på stenen vid min grav :
Här vilar en man som älskade papper
och drunkade 
i sitt inre bläckhorn