Jag kan se henne där…på avstånd…iaktar jag henne…undrande…när jag ser hennes profil växer förunderliga känslor inom mig och slår rot…det är någonting som jag aldrig kommer att kunna radera bort…den känslan jag får när jag ser henne…ljuset från solen tycks söka upp henne och smeka henne över de ljusa kinderna…ett anande leende…hon har ett sätt som får världen att blekna, som får allting att bli ett dovt skimmer och en svag hinna som flyter runt…omkring henne…ser jag…ingen oro…

För smaken av henne dröjer sig kvar och den är ljuvt behag…