jag är rätt så på god vägg

smält i mosaikmönstret

i det mosaiskt smaklöst trolösa

med nioarmade stakar

åttuddiga stjärnor

niofaldiga liv

om bara det svunna ville vända bort

blicken

en kort stund

tre tusen år

varför stanna

i andhämtningen

i konstruerade flykter

diasporan oskiljbar från celibat

jag sprättar upp alla avigor

till primtalen, talet, tales

det enklast givna

svåraste