Nu knoppas löven, bland vita
björkar glittrar solen min vän
i gråten,

den vandrar med mej
bland blommor som är
min jords leende,

ja
alla dagar även bakom
moln som döljer
alla mina sorger,

bortom fälten över träden
är den med mej
tills min fågel
för mej sjunger
sista strofen,

med alla mina tårar drömmar
hela mitt jag
i sina vingar mot natten
och gryningstimman
sej mäktigt svingar,

den letar solen mina minnen
som glittrar bland löven
fast jag blivit till jord och grus,

så ömt i blomdoft min jord så nära
smeker vindar min trötta kind,

ja bortom fälten över skogen
i himlarymden blinkar stjärnor
mot liten skärva ur sprucket krus.