Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Egentligen skriven 2012-02-29. Svartsjuka är en av de grymmaste och smärtsammaste känslorna som finns och det är det som gestaltas här. Nu känns det overkligt bra mellan mig och honom som jag var kär i när jag skrev det här. Jag är så lycklig! TACK GUD!


Kommer jag skrika så kommer jag skrika högt

Kommer jag skrika
så kommer jag skrika högt
Alla ska höra mig
Blod som rinner ur öron
Alla träd, människor, tak viker sig av den starka intensiteten
Atomerna skiljs från varandra
Bryts ner
TV:n exploderar
Träet i husväggarna smulas sönder
Stenmuren blir långsamt till grus
Jag kommer skrika tills min hals inte längre finns kvar
Plågade harklingar
och ännu högre ljud
Sedan gråt
Så oändligt med gråt
När det inte går att vara arg
går det bara att vara trasig
Så ont
och sedan är jag borta
för så mycket smärta ryms inte i en människa
Det brister i kanterna
och i magen och hjärtat
Det läcker ut för omgivningen att se och trampa på
fast egentligen ser de inte någonting
Det är fortfarande sant
och ingenting är sant
Ingenting var någonsin sant

Lycka finns inte
när den har försvunnit
Då får man förlita sig på kärlek
Jag får förlita mig på din kärlek

Så ful, äcklig och begagnad
ligger jag i diket
väntar på att dö
väntar på ångest
och dina ögon stannar en stund
riktade mot hjärtat
Du sträcker ut en hand
och jag vill inte kliva upp
för jag tror inte att lycka finns
Jag tror inte

Du är så varm, glad och uppmärksam
Kärleksfull
...
och jag bryr mig inte om vad jag är
orkar inte bry mig om att fundera
Inte nu
i ljuset

Du älskar mig mer än vad jag älskar mig
och jag suktar efter ditt godkännande
inte mitt
Varför är jag då så förstörd?

För du är bara en människa
och det blir så mycket svårare
när relationens dynamik försöker sticka mig med ett svärd
i hjärtat
och när det är som värst tänker jag på
hur fantastisk du är
och att det faktiskt betyder nåt
Du är fantastisk
Du är fantastisk
Du är fantastisk
och ingenting är kopierat CTRL + C
CTRL + V
Varje bokstav måste skrivas
för varje bokstav känns

D-u
ä-r
f-a-n-t-a-s-t-i-s-k

Livet är fyllt av droger
Allt vi vill ha
men kärlek är ingen drog
det är ett måste
för annars dör vi
som spädbarn utan kramar
som den hatade tonårspojken utan vänner
Dör
och jag älskar dig så mycket
att jag vill slå in kärleken i ett gigantiskt paket
Och ge den till dig i 20-årspresent
Ge, ge, ge
Det vill jag mest
och det är inget jag vill ha
så det är ingen drog

Jag skrev för länge sedan
att jag kände så mycket kärlek
och att jag ville att den skulle göra något gott
i ditt liv
Det var därför jag var ledsen
Tänk dig att slänga ett spädbarn i soptunnan
för ingen vill ha det
Klart man blir ledsen
Jag vill inte förtrycka min kärlek
Den är fantastisk
oavsett vad jag gör av den
oavsett vem jag är som bär den
för den är ämnad för något alldeles speciellt
Det var i alla fall det som jag trodde förut
Nu är jag inte så säker längre
Vilket gör mig osäker på allting

För du ska inte ha min kärlek
Jag gör dig inte lyckligare än nån annan
Eller hur?
Så varför skulle den då vara alldeles speciell?
Jag vill inte att det bara ska vara i mitt huvud
Hela min upplevelse av Gud är bara i mitt huvud
All kärlek...
Jag mår illa
En avromantiserad dröm
Det finns inget utrymme för lycka i all falskhet
som världen är

för allt finns bara i våra huvuden

och en kille blev en hel värld
för han lärde mig om livet
Du alltså
Jag var så hoppfull
trodde inte jag behövde någonting
Allt skulle bli bra
Du tyckte faktiskt om mig
Jag brydde mig inte om hur stor chans jag hade
Jag trodde aldrig det skulle bli vi
Det jag trodde på var kärleken till dig
Den skulle ge mig motivation att ta mig igenom allt svårt
och jag skulle smyga in den i ditt liv med försiktiga händer
och på något sätt skulle du förstå
hur värdefullt det är
Jag fattar allvarligt talat inte hur jag tänkte
Hur skulle du fatta det?
Jättedumt
Som att mina tankar blir dina tankar
ett band från Gud
Det var nog så jag tänkte
Gud skulle förklara för dig hur det är
Du skulle känna det

och du förstår
men inte djupare än rationellt
Så därför fick jag problem med min tro
Eller?
Jag förstår inte
Kommer jag någonsin förstå någonting?

Du är i alla fall
oändligt vacker och värdefull
den enda för mig
och jag skrek
för hon log mot mig
och jag vill inte hata henne
Jag vill inte hata mig själv
Jag vill inte...
Det är den enda vettiga tanken som finns kvar när jag tänker på det
Allt är smärta
Ordlöst
för jag tänker inte binda ihop det
till destruktiva meningar
Svartsjuka
Äckligt, oändligt avskyvärt ord
Ut ur mitt liv!
Den får inte ta kontrollen över mig
Jag tänker INTE ACCEPTERA DET!
men
efter det
faller jag
ihop
på marken

Så trött
Slagits mot ångest i minuter
ibland timmar ifall jag har varit på läger
och jag orkar inte tänka
orkar inte förstå
Vill inte förstå
om det betyder att jag måste slåss mer

Kan jag inte bara få en kväll?
En kväll utan andra tjejer
Utan ångest
Utan tankar
och vara så glad som jag kan vara

Nej
Det borde inte spela någon roll
Jag borde kunna släppa det
Jag borde kunna le äkta leenden ändå
Jag borde se allt annat
Jag borde se all kärlek
Jag borde vara glad
Jag borde ge dig vad du vill ha
Det borde vara så

Jag önskar jag kunde skrika på riktigt




Fri vers av Elinsomalltid
Läst 466 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-04-27 13:27



Bookmark and Share


    Vimmel
Ordexplosion! Så himlhimla starkt och sista meningen känns så bra placerad.
2012-06-02
  > Nästa text
< Föregående

Elinsomalltid
Elinsomalltid