... är inte alltid
ens relevant för
rådande aktuell situation ...

Vissa stunder
rister 
hela kroppen
tillsammans med
själ och hjärta
i sina allra mest
atomära grunder

Verkligheten som är
blir på något förunderligt sätt och vis
en realitet i vilken
jag ej för stunden längre är

Min närvaro 
är för de närvarande
synnerligen uppenbar
trots att den defakto
lyser med sin frånvaro
i en låga så oändligt klar

Ty situationen i mitt liv är den
att prioriteringarna 
vilka ni tar för givet
ej är de samma som de är för mig

Mig som så innerligt mycket
behöver och saknar 
den dig som är ämnad för mig
såväl när jag ska till att somna
som då jag vaknar ...

Tanken på dig i mitt liv
uppfyller alla mina sinnen
och allt jag just nu önskar och vill
är att du kommer till mig
så att jag får börja leva livet på riktigt igen

och äntligen kan få börja skapa minnen
tillsammans med dig ...

Någonstans inom hela mig
finns ett innerligt uppdämt behov
av att få uttrycka i såväl 
handling som i uttalade ord
att jag älskar dig ...

... Men det är lite svårt
när du ännu inte finns
här hos mig ...