Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Paniken

Skärvor från det förgångna
Det som kunde ha varit med aldrig blev
Ensamheten som krossar allt i dess väg
Försök att bryta sig loss
Förgäves
Vad som väntar vet ingen
Öppna dörrar som slåss igen
Isolering från omvärlden
Falla fritt men ingen som tar emot
Stigande panik
Vad är det som händer?
Maniska tankar utan början eller slut
Vem är jag? Vad vill jag?
Ljuset som inte går att nå
Kedjorna, faller tungt mot marken
Kippa efter luft
Behovet av smärta
Blodet som droppar
Röster som inte går att orientera
Mitt i ljuset står jag
Blind för de utsträckta händerna




Fri vers av FanaticaNr1
Läst 521 gånger
Publicerad 2006-01-31 12:39



Bookmark and Share


  Tovan
Ensamheten som krossar allt i dess väg... Omöjligt att inte känna igen sig, mycket bra skrivet om ens hopplöshet inför livet ibland. Gillade särskilt sista raden - Mitt i ljuset står jag, blind för de utsträckta händerna.- Jag kan ofta känna hur jag fastnar i min egen strid och inte kan räcka mig ut.
2006-08-03
  > Nästa text
< Föregående

FanaticaNr1
FanaticaNr1