Ovan lyktan utanför,
där dansar den sin dans.

En virvlande hypnotisör,
som söver mig i trans.

Dess mönster äro förutspått,
men ändå så spontant.

Den målar tavlans mönster grått,
men aldrig likadant.

Den rör sig som en uppskrämd katt,
och tyst som frost likväl.

En fånge som blir fri var natt,
en kropp förutan själ.

När sorgen inte finner tröst,
så bjuder den till dans.

Om dagen bor den i mitt bröst,
om natten ingenstans.