Min puls ökar,
hjärtslagen ekar
i mina öron,
det är som att
mitt hjärta
vill slå sig ut
ur sitt galler,
sitt fängelse,
min bröstkorg

Det är mörkt här
och jag är rädd.
Men lampan är
för långt bort
för att jag ska
kunna låta
ljuset rädda mig.

Stirrar upp i taket,
fuktfläckarna tränger
sig inpå.
Inkräktar.
Ser ut som blod.

Jag kan känna
hur det droppar
på mig.
Rakt mellan
mina ögonbryn,
mitt i prick.

Andningen blir
tung,
kroppen blir
tung,
ögonlocken blir
tunga.

Slutar andas,
slutar spännas,
sluter ögonen,

likt mörkret omsluter mig.