Det finns smärta, som ingen smörjelse kan hjälpa,
det finns tankar, som inget medie kan se,
det finns lättja, som aldrig får upplevas utan kommentar.

Har du mött ditt jag, som du själv vill vara?
Bestämmer du vilka såphala vägar du skall gå,
eller är det alltid grusade gångbanor som dina fotsulor
beträder ?

Vill du helst hålla i den krokiga spretiga martallen, eller
väljer du den spikraka furan?
Andas du kärleksfylld luft, eller är det bara ren oxygen?
så din kropp får vad den kemiskt behöver.

Finns barnet kvar i din själs innerst boning? som du släpper ut
när regnet piskar på fönsterrutan, när elaka tungor talar, och
när inget annat finns att tillgå för att mildra din sorg o längtan.

Men om du vill kan jag visa dig vägen till den evig glädjebrunnen
som aldrig sinar, där ursprungskällans ständigt fylls på, och där
du dagligen kan fylla ditt krus med honungsvatten, för att aldrig
mer törsta.