Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

du & du & du & du

du bleknar redan, så nu måste jag skriva, allt jag minns, allt jag minns ska jag skriva.



du sitter i köket mitt emot mig med ryggen mot kylskåpet och du röker en cigarett och blåser ut röken. du askar.



jag ser på dig att något inte är rätt, något är faktiskt jävligt fel, men vi pratar om allvarliga saker för första gången och plötsligt tar det slut och du sveper tre öl och skrattar med ångesten som pustar dig i nacken




min mamma skriker på mig i telefon och jag lägger på och börjar gråta, det regnar utanför och jag har ingen jacka och jag måste gå till värnhem och du håller om mig och kramar mig och pussar mitt huvud



du sitter i min soffa, jag sitter på soffkanten och det är morgonen efter första gången vi ses och vi lyssnar på musik, pratar om musik och malmöfestivalen och jag kliar förstrött ditt hår. jag visste inte då hur mycket du älskar att bli kliad i håret.





och nu börjar det göra ont-


det är sista gången vi ses och vi sitter i din soffa i ljuset från din nya lampa och jag kliar dig i håret, du sluter ögonen och du njuter, men din panna är rynkad och du säger att du är tankfull, och när jag frågar vad du tänker på säger du först "jag vet inte" men sen-

sen kommer det-

och samtalet jag så länge har längtat efter tar en annan riktning än jag trodde det skulle göra, jag trodde vi kunde fixa det här men nej nej nej nej NEJ hur fan kom vi hit hur fan kom vi hit det måste ju gå att fixa på något sätt, nej nej nej det var inte såhär det skulle bli, fan fan fan fan fan och nu gråter jag mot din axel, jag gråter utan ljud och du kramar mig hårt, min mascara rinner mot din vita skjorta och jag kämpar så hårt mot gråten att det gör ont i mig och nu, nu går vi sönder och du trycker dig mot mig och jag håller om dig, fan,. är det inte första gången du trycker dig mot mig såhär och jo, det är det, och för första gången säger vi allt det där vi borde sagt till varandra tidigare: DU ÄR SÅ FIN. FATTAR DU HUR FIN DU ÄR? DU ÄR FINAST I VÄRLDEN OCH JAG ÄR DUM I HUVUDET och jag gråter, jag gråter nu och ingenting, ingenting inte ens det varma ljuset från din nya lampa kan fixa det nu och nu går vi in till sängen och där trycker vi oss mot varandra, du kramar mig så hårt du kan och jag vill aldrig aldrig aldrig prata igen




Fri vers av Röda Sam
Läst 384 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-05-12 02:57



Bookmark and Share


  FysisktMental
Sjukt bra, du gör det så fint med orden.
2012-05-14

  Sofiapoema
tycker den här är helt fantastisk, speciellt hur den bygger upp i känsla och både i ord och styckeineldning blir tätare och tätare. riktigt jävla bra, hjärtat.
2012-05-13

  in effigie VIP
smärta...och bra förmedlat i dina ord....
2012-05-12
  > Nästa text
< Föregående

Röda Sam
Röda Sam