jag bläddrar

i dina religioner

utan att hitta

kärleken

i mina filosofier

om dina

syns inget lugn

och allt du säger,

inget du säger

rymmer tillräcklig värme

(inte den jag kände

då jag kände

att vi levde)

kan jag vara

en vän som väntar

det var länge sedan

jag grät,

det var som om

någonting gick sönder,

jag handlöst föll

ur mjukfamn

in i oblivia

fast jag försökte skrika

och röra mig mot dig

och du ser inte

inte samma, inte samma, inte samma

och jag går

långsamt längre bort

med uppspärrade ögon

och munnen

som ett streck

över vad i helvete

det var som hände