Hans ord skär som krossat glas i hennes hjärta
ögon förföljer när tankar flyger bort, bort

Tårar som kristallkulor rullar med löften
om fjädrar som smyger över solkysst hud

Hon låter masken falla och önskar stilla
att nyckeln i hans hand målar deras framtid

Men piskan planterar ärr på hennes rygg
hon får svårt att andas i sina skyhöga klackar
det finns ingen annanstans hon vill vila
när hans bröst sviker