när mina ögonfransars slag
blir till dån av ensamhet
är jag framme vid punkten


vi är alla lika saliga när häxor,
dem vi föraktar brinner

så brinn för mig , moder
brinn för mig fader !
ack livet strör lik efter sig
ville vi någonsin resa oss upp?



ciggareten brinner i samband med
dina andetag, och vem anar att din
falskhet kan skrimra i sagornas färg
som slagen under mina fötter faller du
handlöst mot jorden

vi är tömda och öppna
skriker efter mer, vi vill smaka
varnadras tröst, ty så är vi skapta