Där ophuntierna blommar så granna,
mot björkarnas trygga famn.

En gnome ropade stanna,
nu gissar du mitt namn.

Kan det vara rumpeltiltskin?
Svarade jag och fnissa.

Ja jädrars det har du mitt ord på,
Du var mej en jäkel å gissa.

Sen strutta han bort över hagen,
i ett virvlande moln av stoft.

och ända sen den dagen,
har jag sällskap på mitt loft