När vi kommer till insikt om hennes berömmelse, är det en snöfylld dag. Snökaos, insikt. Gillar smäckra mackor från Choklad, som kostar nästan 50 Swedish crowns. Spiller en hel kopp kaffe i den dammluckan som rasar rakt ned i golvet. Kaffe över halva cigarettpaketet. Så Filter är också en tidning, vill jag tro, men det var trots att det var en obetydlig händelse det bästa som kunde hända. Med dammluckan, med mackan från Choklad. Bryt filtret. Och bryt sigillet. Bryt isoleringen från soffan.

Det är gånger som den här som livet förändras. Jag förändras, du förändras, jag har tid för världen, du har inte tid för världen. Du ligger i ödehuset fråntagen dina vestibulkläder. Två av mina bästa filiokus ger blickar som är svårtolkade, som jag vantolkar. Plockandet av kröse, lingon, slinner, blåbär. Och tänker snett och vint, på en vind.

Löv utanför må tissla och tassla, det var i den härliga september. Watain. Djupa andetag hördes knacka på dörren i vildmarken. Allt du behövde veta fanns i ruset, i tidningarna.

Jag tålde kritik, och minnesluckor berättade jag gärna. Härkä stod med armarna utsträckta som ett kors. Jag vet inte vad det kallas. Du är Kristus, tänkte han. Han tänkte att klockan är 19:26, och att han var vilsen. Men han kan ju posera var han vill och för vem han vill, bara han stannar vid tröskeln. Det var från att lyssna på jazziga Tristan och Bennink och att göra det bästa av ”situationen”.

De gamla jazzplattorna hade nämligen min kompis i högar.

Jag sade till honom, det är musik man inte förstår. Det var en självcentrerad, navelskådande musik. Han lade sin röst av princip, gjorde han det.

Tills att det var försent att vända om.