Händer det inget mera,
det är torftigt och utan glöd.
Min själ är depraverad,
jag vill lida svält och nöd.

Låt mig få peta i glöden,
så flammorna springer gehu.
låt mig stå öga mot öga med döden,
på de vildsinta haven sju.

Där hotfulla åskmoln sig sluter,
som kuliss till en tragedi.
Och stormpiskat segel tjuter,
i galen eufori.

Få stå där i fören och vråla,
här ser du en männska med liv.
Och med neptunus få skåla,
en skål utav sälta och liv.

För när ödet jag hånat och narrat,
tar jag åter lugnet i hand.
Och när själens stormar bedarrat,
styr jag skeppet mot främmande land.