de pratar inte längre om prognoser,
jag fastställer den själv,
när din tystnad drar som skuggor in över staden
säger jag förlåt för allt jag borde bett om ursäkt för

jag lämnade en inlandsis
och en för tidig medelålderkris,
för Dovers vita klippor
och havsvindar som blåser än

jag lämnade gator som bar ditt namn
för en stad med nya kläder,
jag lät gröna ögon dröja sig kvar
när radion spelade låtar från ett förflutet
jag stängde av

för när är det handlar om ett hem jag aldrig ser
och telefonsamtal jag aldrig ringer upp
förstår jag alla vägar inte bär hit,
de flesta bär bara härifrån

så när du hittar dig själv mellan mina hus
vill jag bara säga
att vi som kunde varit men som aldrig blev
fanns i grunden han aldrig rev