det satt inte i din förlorade ork,
eller i dina försvagade sinnen,
det satt inte i vår gråt,
utan i alla våra delade minnen

det satt inte i slangar,
eller i en vit sjukhuskorridor,
det satt inte i glömskan,
utan i alla våra delade år

det satt inte i dina insjukna kinder,
eller styrkan som försvann,
det satt i en sjukdom
som vi aldrig övervann

det satt i en kamp,
för en krigare utan svärd,
för ett älskat liv som gick förlorat
och försvann från denna värld

det sitter i en saknad,
trots tiden som går,
då du blev till ett kärt minne
när vi pratar om igår