någon bad mig vakna
när jag träffade henne efter nyårs alla raketer

som amsterdams sista tulpan
plockade jag henne försent
vattnade mig själv med frågor
som ett höstlöv som aldrig skulle falla

jag växte aldrig om kvällen i hennes blick
men jag hade många år i bagaget
log mig raka vägen genom afrika
på en tiondels sekund

(som luffaren
som tog en annan väg hem
när han kunde vänt tillbaks)

jag drömde om ett vaket ögonblick
att fånga dig under ett öppet ögonlock
men jag blinkade

(som ögonfransen
jag fick i ögat
när jag bara kunde gråtit)

någon ber mig att vakna,
öppna mina röda ögon
men störst av allt är inte kärleken,
det är din tystnad
ikväll igen