I arkadiens ljumma natt
jag åter lyckan fått

Jag lyfter min slitna hatt
för rymdens ögon blott

Som iaktar min spegelbild
i en ådra grekiskt blod

Och ödets reggisör
han måste vara god

Vinden visslar ljummen dur
den pustar fram så glad

Inte genom gran och fur
men eucalyptus blad

Och solen målar upp en skiss
där bak olympos berg

Världens vackraste kuliss
i livets egna färg

Och huvudrollen den är min
i livets tragedi

Men med dagens muntra sinn
så blir det komedi

Gryningen den skänker hopp
när daggens tårar fälla

Jag tror jag tar ett dopp uti
den ljuva ungdoms källa

Bland fåglars gälla vardagsprat
en rast i nästa krön

Oliver är min midagsmat
både svart och grön