.. vilar stillsamt över
en hel del de flöden
vi publicerar 
likt fyrbåkar
på en strand

för att tala om
att vi
finns
saknar
och 
vill något mer

som att någon
om än allra helst
någon väldigt speciell.
vår längtande saknad 
som lågar på stranden ser ...

Kanske vi någon gång
allt emellanåt
skulle våga
oss på
att berätta för den
som vi egentligen riktar oss till
och som vi så gärna 
men så mycket mer än blott vill

ska bekräfta att vår
saknande längtan
ej är förgäves
Att de oss ser
och liksom vi själva
vill så mycket mer

Men då
längtan och saknad
blandas med osäkerhet
på vad som är
virtuellt skapad känsla
och det som är
välgrundad verklighet

späs vår vädjan
och uttryckta
lågande
saknande
trängtande
längtande
önskan om bekräftelse
från vårt primära mål
ut och blir till en nål
i den höstack
vi själva samlat ihop

och lagt i den grop
som gröpts ur inom
av den närvarande frånvaron
vilken definierar
de känslor vi ej
med den de berör
vågar tala om

Förbannelsen 
detta flöde talar om
är något jag känner närvaron av
allt för ofta när jag läser 
såväl andras 
som en del av mina egna
lågande fyrbåkar

gång på gång på gång ...