...

ser dina bruna ögon framför mig
bedjande och sökandes kärlek
kärleken som så stark växt sig mellan oss
din närhet så värmande och trogen

minns då jag höll dig nära
den allra första gången
så liten, så beroende
av min ömhet

våra strider har varit många
vilket blott stärkt våra band djupare
vi har alltid vetat
den andre har funnits där

nu är det försvunnet
som en bortspolad strand
endast i minnet kvar
en sista suck av saknad

jag gav dig ditt namn
då du i glädje blev min vän
tog dig intill mig och blev fast
fast i din renodlade tillgivenhet

saknaden finns nu i dina spår
lämnade i snön utanför min dörr
bortsopade till våren
men aldrig i mitt hjärta

minns dig i din sista sömn
mina lugnande händer över din kropp
din motsträvighet att somna
styrkan att vilja leva…länge…längre

ingen återvändo finns att tillgå
överdosen är slutgiltig
jag blev den avgörande faktorn
som tog ditt liv ifrån dig

du kommer alltid att finnas
i mitt hjärta…hos mig
den speciella i min famn
i minnen


vila i frid


min vän