...

ögonen ser djupt in i hennes inre
smekandes över huden
berör en känsla som varit länge försvunnen

runtomkring henne går vekligheten förlorad
hon kämpar för att hålla sig kvar
att försöka vara närvarande i samtiden

sakta räcker han ut sin hand
i förtrollande vibrering möts deras händer
sökandes varandras värmande beröring

det sista han vill är att skada
men det är redan för sent
smärtan är det enda som får förena
det enda som får vara verkligt tillstånd
det enda hon då aldrig vill låta gå förlorat

med ömhet lutar han sig framåt
mot händerna som kramar omkring varandra
mjukt lägger han sina läppar mot hennes hud

känslan av att befinna sig i en bubbla
där hon försvinner i ett drömliknande sinnelag
då han genom en ilning lägger hennes hjärta inom sig

försiktigt närmar han sig hennes ansikte
hon tvekar inte
deras läppar möts mjukt
i stunden som bara finns för dem