Vi är barn av tiden
på det nakna podiet
den knäckta masten
lägger sina spillror

Köksstolen är trasig
kraschad i en tumult
relationens avigsida
på mörka barrikader

Golvbrunnen läcker
fyrtornets hemlighet
de brända rovdjuren
stampar runt i askan

Vi är stängda dörrar
säger maskrosbarnen
näktergalen har tystnat
på stigen mot ruinen

Blusen är sönderriven
av sotiga händer
den vissna blomman
fäller bittra tårar

Skuggornas labyrinter
är trygghet för rotlösa
kring avskrädeshögen
står genialiska tankar

Vi är ensamma själar
som krälar ur askan
när tunneln öppnats
då tystnar belackarna

Musiken hörs tystna
på andra sidan midnatt
spillrorna från gårdagen
har någon sopat bort