En promenad jag tog mig
det var en ljummen kväll
allt var nyutslaget
från björk till sippor små,
i trädens topp satt koltrast
och sjöng för makan sin

Jag gick som sagt på vägen
och gladdes åt mitt liv
allt var ju så vackert,
så nytt, så fräscht, så fint,
och livet fullt av löften
för både trast och mig

Så kom jag fram till platsen
där bilarna ska stå
och glädjen min försvann
ty marken bland sippor
var fylld av blandat skräp
för tippen ämnat mest

Ett batteri till bilen
och påsar utav plast
och massor av fimpar
samt dunkar av nåt slag
ja, till och med en spade
där skaftet ej var kvar

Det är ju lätt att rensa
sin bil från samlat skräp,
lätt att bara kasta
det rakt på marken ut
och slippa ta sitt ansvar
för allas vår natur

Jag blev ju rätt förbannad
av skräpet som jag såg,
men trasten på sin gren
sjöng lika glatt ändå
och björkens skira bladverk
gav balsam för min själ