Stirrar ut i luften
hör tv:n i bakgrunden
lyssnar egentligen inte
Tänker
ältar
tycker synd om mig själv
är fylld av självömkan
fast jag vet
jag borde vara glad


glädjen infinner sig inte
den har tagit slut
där finns istället något annat


en tomhet
som jag inte vet
vad sjutton man ska göra med


sorg
som jag inte
kan få bort


saknad
som jag vet
kommer finnas kvar länge


det är både ett avslut
och en början på något nytt
ett avslut av det gamla vanliga
en början på det nya spännande


men idag
känner jag endast
avslutet
tomheten
saknaden
och allt det där
som jag vill ha kvar
en stund till