Jag var en lantbrevbärare
på något sätt och vis
jag följde med den käraste
fast själv jag var novis

På vägen blev vi sinkade
dock ej av snö och is
vi var ej bland de flinkare
vi fick ej raskhetspris

För kunden han blev modfälld
i väntan på avi
semestern blev visst inställd
fast han var frisk och fri

Och siffrorna var skavda
på vinnarens talong
vi gjorde mera skada
än nytta med vår gång

Jag lärde aldrig rundan
jag sprang bara breve
och en dag, jo för hundan
så fick jag faktiskt se

Kollegan på sin cykel
var färdig före oss!
ack livet var ett gyckel
ett hån, ett flyktigt bloss

Jag tänkte på Merkurius
med vingar på sin fot
han var väl aldrig sur i hus
han gick förutan knot

Som postens överbringare
av bud från själ till själ
hans fötter var bevingade
han skötte jobbet väl

Vi kände oss besegrade
fast plikten var oss kär
så blev vi bara segare
vi bytte karriär

Vi vände till teatern
där är man en charmör
där har man andra later
än man i livet bör

Jag skulle spela scenen
ett möte med min man
men ack, han drog på benen
så han kom aldrig fram

Vi sporde regissören
om hjälp med vår entré
sen gick det något bättre
fast mössan kom på sne

Ja även uppå scenen 
ges bud från själ till själ
det ej man har i benen
det får man ha i häl