Människor överallt vart jag än går.
Omsveper, iakttar, bedömer i begrundan.
Varje droppe kramas ur mitt hjärtas slag.
Jag kommer inte undan.
Jag kommer inte undan!

Människor överallt, till höger och till vänster.
Giriga, glåpiga, smutsiga och grå.
Vad vill de mig, gå bara gå!
Men de står bara där,
som statyer ser de på.

Överallt står människor, vart jag mig än vänder.
Vart jag än min andra kind sänder
står de där med tårdränkta ögon och vädjande händer.
Förvirrad och trött släpper jag garden tillslut
och känner hur skalvet och en eld ebbar ut.

Närmare och närmare de rör sig med kraft
de skriker och lyfter ett blänkande skaft.
Jag står som förstelnad och sänker min blick
och där hänger en arm med blod på en hand,
och vid fötterna ligger en ensam tand.