Du försvann bort, men du inte bara försvann.. du tog allting med dig..
händerna skakar okontrollerat precis som resten utav min kropp. Känslan som väller upp ur min strupe får illamåendet att kasta sig över mig. Min kropp vrider sig i hastiga uppstötningar av galla och någon annan sörja som får det att vända ännu mer i magen. Varför? Varför sviker du mig? Du sa att jag betydde. Att du älskade mig? Vart tog dem orden vägen som du som bara för någon dag sedan sa?
Känslor försvinner inte bara. Du måste vetat. Jag klarar inte av att möta den verkligheten du vill förbereda mig för.
den världen som är utan dig...