jag är precis som du, fast annorlunda.
för i grund och botten vill vi alla samma.
vi vill leva med eller för något..

ifall jag kunde skulle jag visa dig min värld, visa dig varför min förtvivlan blir till panik. varför mina känslor spelar större roll i mitt liv än i andras. varför jag inte kan uttrycka mig ''normalt'' från din syn på mig.

för jag är i grund och botten precis som du, men lite annorlunda. mina känslor sitter på utsidan och när du berör nås jag snabbare än andra.
du anser att det är fel på mig. att jag är märkligt annorlunda för att jag agerar utåt.

att jag för stunden inte kan förstå eller ta åt mig.
innebär inte att jag är dum.
på sätt och vis förstår jag mer än du, jag kan bara inte uttrycka det.
så när du kallar mig dum..

är min fråga, är det du eller jag som inte förstår?
och vem är egentligen dum?
den som inte kan hejda sina känslor eller den som alltid blundar?