Där satt jag i fantasins toner från en av änglarnas saxofoner.
Jag målar efter legenders leenden.
Men jag vill se verklighet.
Ta på mig med dina mjuka fingrar rör mig med din blyga själ.
Låt mig få känna dina sträva men ändå mjukt vattniga läppar.
Jag är bara människa med galna ord utan hårda musklers talan.
Kan jag få röra på ditt ljusa skin med mörka händer som skulle fått domen kriminell och fara utifrån andras ögon utan att dom har mitt finger avtryck.
Låt dom komma med 120 km i timmens fart för då kan jag uppleva fantasin i verklighet.
Var är du, du är inte längre i mina drömmar.
Kan du ha blivit verklighet utan att kosmetika ägande av ansiktets bloppar.
Kan dina ögon bli min spegel?
Kan din dyrbara tid få delas med min?
Kan dina fötter röra vid mina utan att dom slutar upp som en hyenas förrätt efter minornas språk?
Är jag tillräckligt mänsklig för att röra ditt finger med mitt...