Här syns du inte, existerar ej
Kan inte prata om mig som dig
Livet gör ont ibland
Jag är inget neutrum
men ibland smakar känslorna sand
Lova saker du inte kan hålla
Ha ont i magen
Och sluta vilja
Livet har en stenhård brynja
Lösa upp
Kasta av
Var för skör
Och det feta bleka skinnet rinner bara ut
Ut
Åt sidorna
Kan inte riktigt hålla ihop
Än säger något elakt
Än glider in när det borde stöta bort

Jorden stannar till inom kort

Men det gör inget längre

Naveln blir en livsfarlig kanal
In
till allt det sköra
Och ingenting stoppar längre
upp
Och ser himlen
Himlen är rätt vacker ändå
Hästar står och stampar inför natten
Jag vill stanna kvar
Stanna upp
Rida upp
Men måste kämpa
För att inte använda brynjan
För att inte använda svärdet

Allt är fel

Hjälper det om du lägger mig och gråter en stund?
Gråter tyst och hårt?
Hjälper någonting?
Vill inte ens hjälpa dig
Med allt det fula fettet
Vill inte ens hjälpa dig
Med de fula fula meningarna
Skriver tills till och med de är slut
Till och med de fula meningarna
Till och med de är borta
Finns det något kvar då?
Var det bara det som fanns under kokongen av fett
En falsk ton
Som upprörde alla de andra
Fick dem att huka sig
I avsky
Vad är värst?
Oviljan
Vad är störst när det är störst?
Viljan
Och när allt är sagt och gjort kanske jag skriver min dikt
Skriver för fort
Om allt som är farligt och vilt
Om vargarna och om nattfjäriln
Som trots sin äckliga kokong
Sprack igenom skalet
Är nu på språng
Över ängar på den grönaste ö
Och du vet att det gäller
När man ska dö