Den sista lilla brisen smeker kinden
försvinner när en stiltje lägger till

Och kappan som jag vände efter vinden
den hänger nu på kroken strax intill

Sakta växer motsträvigheten
när medvinden vände och försvann

I cirkelformad bana går planeten
och i samma mönster går en ann

Men första taget ger mig störst problem
med slitna åror över stormigt hav

Ett monotomt och illmarigt system
men konditionen blir ju bra därav

Förövrigt står jag utan något schema
en desertör som bara irrar runt

Utan varken tanke eller tema
kan tyckas att man skriver bara strunt

För alltid ska det rimma så frenetiskt
att budskapet kan tyckas blir blasé

Signerar sedan skräpet, så patetiskt
som en ateist i en moské

Och det som jag tycks gilla, för nån ann
det låter som en skränig kastanjett

Det rimmar ju så illa, som det kan
jag tror den har fått vingar min polett