När alla har gått hem
finns bara tystnaden
som vakuum stiger den
längs den våta asfalten

Betongbunkern ropar
men ingen vill höra på
det sociala nätverket
erbjuder bara tristess

När alla har gått hem
och sista dansen spelats
tar de ensamma stegen
en sväng om i det tysta

På det polerade golvet
ligger själen vaken
sorlet från natthimlen
sjunker bortom nuet

När vännerna har lämnat
står ensamheten kvar
på daggvåt gräsmatta
ligger filten skrynklig

De sociala spelpjäserna
har inte passerat gå
förhoppningarna frodas
om en återförening

När vännerna gått hem
och alla ljus har slocknat
som sorgsna skuggor
ligger kullerstensgatorna

På andra sidan midnatt
väntar vänskapens riddare
det sociala nätverket
öppnar kanske sina dörrar