Vi glider mot gränsen
till havets skymning
där de vita gässen
ger oss kärleken åter

Barn av solstrålarna
det har vi alltid varit
lyckliga att finnas till
på morgonens strand

Vi tar båten från oron
när den blir för stor
de spruckna årorna
för oss till horisonten

Kärlekens nyfikenhet
har hjälpt oss överleva
på den vita stranden
bränns sorgens segel

Vi simmar till mötet
mot den okända gåvan
pånyttfödda i tanken
byter vi våra löften

Det låter så behagligt
när vi möter evigheten
från strandens snäckor
hörs musiken vi älskar

Vi är barn av framtiden
det har vi alltid varit
händerna möter ljuset
när natten går till dvala

Sömnen når våra ögon
i gryningens ögonblick
vid sanningens minuter
möter vi morgondagen