Jag vandrar på vägar våta och kalla
fryser, känner svält
på himlen syns en stjärna falla
önskar stilla - önskar godheters snällt

Var är handens ömma
leken i trygghetens borg
så börjar jag drömma
jag saknar min korg

Väntar på trappan om natten - om dagen
men ingen som kommer vid husets knut
känner den sugande känslan magen
familjen försvann när sommaren tog slut

Jag vandrar i blindo dit nosen mig bär
över ängar, skogar, järnvägsräls
i veckor att vandra - på livet det tär
tassar i sår och ovårdad päls

Förnimmer en doft av igenkännande
ska jag våga - kan jag lita
hungern är så förbannat brännande
hon ser mig i fönstret - bäst att smita

Godheten själv ser min smärta
på fatet hon mat ställer ut
vågar mig fram med bultande hjärta
skyndar att äta tills allt tar slut

Mätt men med skälvande kropp
jag vandrar längs vägen bort
kan jag här känna ett litet hopp
en tanke så ljuvlig men ljuvligt är kort

Så jag fått lära att inte lita
människors ömhet och människors svek
men hungern börjar åter bita

vänder om...

till det som blir mitt hem i kärlek



© Chawa 2012

Egen bild ur kollektionen © Green-Törnqwist: Spike