Jag är i ett kök som är mitt. Det är svalt och tyst i huset. Utanför skiner sommarsolen. Jag har en stor gräsmatta utanför fönstret. Längst ut vid staketet ligger jordgubbslandet.

En man står vid staketet med böjt huvud och stirrar rakt ner i jordgubbslandet. Det är något märkligt med denne man. Han har händerna nerstoppade i byxfickorna. Den marinblå sommarjackan fläker ut sig i sidorna av händernas flykt ner i byxfickorna. Vem är detta? Det är något bekant... Jag känner igen... Så plötsligt tror jag mig veta. Jag går mot ytterdörren, öppnar och ropar; "Är det du Bengt?" Mannen lyfter blicken och strålar med ett brett leende utan att säga ett ord. Ja det är han!!

Jag springer ut, öppnar grinden och kastar mig i armarna på Bengt. Så står vi länge och bara håller om varandra. Sedan går vi tätt tillsammans vägen fram. Vi bara strålar av glädje och ljus. Vi blir mindre och mindre ju längre bortåt vägen vi går. Då upptäcker jag att jag står kvar vid min grind och ser oss vandra bort...

Varför kallade jag honom för Bengt?
Jag borde ha ropat pappa.

Vem var "jag" i drömmen?

© Chawa

Foto: © Eva Himmelsbåge