


![]() Eftervärme II
Det var sommar, ja det var nästan alltid sommar när du och jag var barn. I skuggan av de prunkande bondsyrenerna satt Signe och Märta, två äldre systrar, vid det vita bordet med blårutig duk och småpratade över en eftermiddagskopp och uppskuren sockerkaka. Minns du hur de tu alltid vinkade glatt när de såg oss komma förbi. Ofta med frågan om de fick bjuda på hallonsaft, något vi sällan tackade nej till. Med nyfikna ögon undrade damerna vad vi haft för oss under dagen och vi tog oss alltid tid att berätta för vässade öron med munnarna fulla av sockerkaka.
Minns du alla gånger vi hälsade på hos snälla tant Hertha, hur hon alltid gnolade på gamla skillingtryck medan hon satt vid sin kraftfulla symaskin och sydde färgglada blombårder på lakan och örngott. Oj vad det brummade och gick undan! Det var så hon försörjde sig, med hemarbete från fabrikören i stan. Ibland frågade vi tant Hertha om hon ville sjunga om fågeln. Det var en märklig visa, men hon sjöng den alltid med en pillemarisk blick medan hon fortsatte sy och då och då bytte hon för skoj skull ut fågeln mot våra namn. Vi tyckte om att höra den visan, speciellt slutet;
Och så fanns där ju också allas vår farbror Nils, han med det ostyriga vita håret. Han bar nästan alltid keps med reklam för någon bensinstation och hade uppkavlade skjortärmar under blåstället. Där stod han högt upp på stegen och målade de nykittade fönsterna medan förmiddagssolen sakta letade sig innanför hans skjortkrage. Husväggen var varm och gul och fönsterna vitmålade och det doftade målarfärg och fönsterkitt om vartannat. Dofterna blandades med den saltstänkta havsbrisen och måsarnas skriande sång. Den klarblå himlen reflekterades i farbror Nils vänliga ögon. Han tog sig alltid tid för en pratstund medan han fortsatte med sina sysslor. Jag minns särskilt en annan händelse och det var den gången farbror Nils kom vandrande genom skogen, muntert trallande. Vid detta tillfälle visade han oss hur man enkelt gjorde sig en visselpipa av sälg.
Alla våra älskade, tryggheten från de gamla – som levde och fanns där alltid och nära, som hade tid, och som nu är borta sedan länge, men lever i allra högsta grad i våra minnen.
Insvepta minnen
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Chawa
![]() Läst 591 gånger och applåderad av 20 personer Publicerad 2020-03-09 01:09 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Chawa ![]()
Senast publicerade
Lilla liv Drömmen En gåtfull dröm Gömda toner Gryningslugn … och jag föll Designerat Eftervärme II ![]() |