Nu ståtar av vällust båd backe och krön
som smaragd i den ljuva kulören av grön
Och solen hon går
med sitt gyllene hår
Som en nygift brud där på himmelen skön

Och i dansande kronor av björkar och lind
hör jag fåglarnas kvitter som smeker min kind
I en glad menuett
lika lekande lätt
Som den ljumma zefyrens smäktande vind

Och i lockande färgglad kärleksröd
där i kanten av skogen i diket en glöd
Sitter smultron och ler
i sitt gröna kvarter
Dom har dukat ett bord utav överflöd

Ja här går man och visslar och strosar och mår
ibland glittrande sjöar, bäckar och snår
Ibland sommarns fynd
och nog är det väl synd
Att hon aldrig nån vidare ålder når