Det kryper en larv över gruset
han vaknade när det blev grönt
Han lever endast för ljuset
larvigt kan tyckas men skönt

Som puppa han började färden
i sin moders kokong
Nu kryper han fram över världen
tre centimeter lång

Och björkarnas kronor så sköna
dom ser han väl aldrig säg
Men för larven står träden så gröna
i form utav nätt timotej

Nej du känner knappast vinden
därnere på markens krön
Kamouflerad i skuggan av linden
så obesvärad och grön

Ett färglöst liv kan man tycka
utan nåt vidare slut
Men för larven är fullkomlig lycka
att som fjäril slå vingarna ut

Att känna luft under vingen
bland ängdernas potpurri
Han ser ingen lycka i tingen
där han fladdrar så färggrann och fri