Precis intill stigen som går här förbi
står det en grå liten stuga.
Gammal och nött ena väggen står stött
emot stakar så gamla så spröda.
Några är av och stugan står snett
ingen har bott där på länge.

Hon som bodde där sist
var en klok gammal dam.
Det sägs att hon spökar,att hon finns kvar.
Det sägs att om kvällen så syns det ett ljus
en skugga som rör sig
och man har hörts mystiska ljud.

Jag går dit ibland då dagen är ljus
och sitter på stentrappan till detta hus
Jag undrar så om hon mig ser
hon som inte ska vara här mer.
Ingenting jag har hört, ingenting jag har sett
men en känsla av frid finner jag här.

Jag anar en närvaro av godaste slag
något som den gamla lämnade kvar
skulle aldrig vilja att stugan försvann
den är på något vis ett förunderlig band
med tider som varit och damen som bott
och lämnat kvar de frön som grott.

Här finns inget farligt bara kärlek till torpet
frid och glädje och stillsam het
och jag vet att damen mig inte vill skada
hon vill ha frid i evighet.

Skogsfen♥