Fågeln i buren av rostigt metall
sträcker ut blicken genom gallret
verkar se rakt igenom mig

Fågelns svarta knappnålsögon
syr in glömda drömmar
i mina ögons tappar och stavar

Fågelns vassa svarta klor
öppnar burens rostgrå grind
jag känner något i mig öppnas

Vi sitter som flyttfåglar i gräset
väntar tills knappnålsögat talat
en skakning genom marken

uppåt lyfta vi i tusental