Aspackad gubbe står nu för dörren,
håller oss vakna, som renrama snurren.

Skrider till verket med illgula flinet,
jag dansar polka med Herr Mandolinet.

Kom sen och snacka om skönhetens timmar,
glåmig, bedrövlig, jag tror att jag svimmar.

Gubben är småfeter, trinder och grann,
lismar med strålar det gör han minsann.

Ändå så är han vår trolskhet av fader,
och jag stackars vimsa, känner mig glader.






EM/2012-07-03